Att universitet och högskolor nu ska gå över till distansundervisning var väl tämligen väntat. Mitt eget universitet har ju bäddat för det en tid och det är säkert klokt.

Med det sagt så kommer det inte bli helt lätt. Lite raljant skrev jag här om dagen att det är en sak att på egen hand läsa in grunderna i företagsekonomi, men en helt annan sak att läsa komplicerade tekniska kurser. Att dessutom göra det utan att kunna diskutera och fråga lärare eller kompisar i stunden kommer göra det svårare och tråkigare.

Det är med ett rätt stort mått av skräckblandad förtjusning (70% skräck, 30% förtjusning) som jag inser att jag alltså själv ska ta till mig Elektromagnetism 8 hp. En kurs som förra året, trots fysiska föreläsningar, lektioner och labbar, uppnådde ett tentaresultat av 70% underkända.

Men inget ont som inte också har något gott med sig. Det här kommer i grunden förändra hela utbildningssystemet. Digitalisering som skjutits på framtiden för att man inte orkat med ska nu forceras fram på veckor. Det kommer säkert ha en del brister, men det kommer släppa loss en jäkla uppfinningsrikedom hos både examinatorer och studenter. Det senaste året har verkligen inte varit ett händelsefattigt år att vara student på LiU.