En del av mina dagar blir ganska märkliga och i dag var en sådan. Jag har både varit mattepluggande student – och styrelseledamot i ett bolag som årligen ser till att +31 miljoner resor kan utföras i Östergötland. Det är nog lätt att förstå att det just nu innebär en del nya avvägningar och osäkerheter, på både kort och lång sikt.

Jag har förvisso alltid känt en stolthet över vad vi åstadkommer i bolaget, men just nu är den större än vanligt. Det här är verksamheten som redan för flera veckor sedan identifierade covid-19 som ett problem, och vidtog åtgärder kring semestrar och personal för att säkra vår möjlighet att kunna leverera på viktiga punkter mot kunderna under våren.

Ni som arbetat med mig vet att man ibland får kämpa med att lägga fram sin sak och övertyga mig. I det här bolaget är det inte på något sätt annorlunda. Det gör mig klokare, men jag tror också att det gör verksamheten bättre när vi vässar tankarna mot varandra innan beslut.

Det kommer säkerligen uppstå situationer under kommande veckor som på riktigt utmanar våra och entreprenörernas medarbetare, men när man har förberett sig noga så är det lättare att hantera det oväntade.

Så det här är egentligen ingenting annat än en kärleksförklaring till de som arbetar i och åt Östgötatrafiken. Ni är väldigt bra!