Med rätta diskuteras hur Sverige ska kunna locka och behålla utländsk spetskompetens. Med det sagt, jag skulle önska att lite av den energin också gick till att diskutera hur vi själva ska kunna utbilda egen spetskompetens i Sverige. Det går ju inte riktigt åt rätt håll. 

En av de kurser som flest misslyckas med på min utbildning kommer ha färre lektioner nästa år, eftersom den matematiska institutionen ska spara. Jag har svårt att se att resultatet kommer bli bättre av mindre tid med lärare. 

Om utrustning inte fungerar på en lab hör man inte sällan kommentaren om att just den enheten varit trasig i flera år. Man får en ny enhet, medan den trasiga stoppas tillbaka i lådan för nästa års studenter att få i knät. 

Själv ska jag i morgon skriva en dugga i programmering på papper och göra en lab där jag plottar en prognos över användningen av mobildata 2013-2018. Jag ska alltså plotta dåtidens framtid. Det är ju så konstigt att det är kul.

I en tid då svenskt utbildningsfokus helt kretsar kring att få nyanlända genom kanske eventuellt gymnasiet så är det på sin plats att påminna om att det finns mer än så. Och framtida konkurrenskraft lär inte byggas stabilt på den som kanske eventuellt klarade gymnasiet.

Och, nej, inget parti övertygar på det här området. Inte heller mitt eget.