När sörmlandsgossen Henning anländer till Stockholm så gör han det barfota. Den sista biten in i staden får han skjuts med en vedkärra. Framför honom ligger drömmen framtiden, drömmen om alla möjligheter som bjuds i staden.   

På senare år har jag hittat mycket kraft och energi i Per Anders Fogelströms Stad-serie. Berättelsen om Henning Nilsson i Mina drömmars stad är sannerligen ingen dans på rosor. Drömmen är inte fullt så enkel som den kändes när han lämnade gården där hemma. Livet som arbetare i Stockholm under mitten av 1800-talet innebär stora umbäranden, svår fattigdom, hårt slit och en laglös tillvaro. Men hela tiden finns det också något annat där; nyfikenhet på och strävan efter en bättre framtid. 

Mänskligheten är född fattig. Välstånd har skapats genom vår strävan och genom summan av enskildas ansträngning och företagsamhet. 

Vi har i dag få saker gemensamt med 1800-talets Sverige, men även om vår utgångspunkt skiljer sig åt så är just vår mänskliga strävan densamma. Och strävan efter framsteg kan eldas på genom utbildning, uppmuntran, nyfikenhet och en positiv förväntan. Däri ligger också kärnan i mitt politiska engagemang, att den som är villig att anstränga sig och arbeta hårt ska kunna lyfta sig själv och sin familj.

För många människor symboliserar Sverige och våra städer just nu denna möjlighet. I är landet dit många har sökt sig för ett bättre liv, till våra städer söker sig ungdomar för en utbildning och för att ta klivet in i vuxenvärlden. 

Kårtege genom Linköping i samband med 2011 års upplaga av StudentOrkesterFestivalen.

Jag som bor i Linköping får konstatera att vi är en stad dit människor under lång tid sökt sig för att få utlopp för sin längtan efter en framtid. Berättelsen om en Linköpingsbo är ofta berättelsen om någon som har flyttat dit. Det är också min berättelse. Under kommande år innebär det en större utmaning för oss än på mycket länge.

Det kommer nog inte som en överraskning för någon när jag säger att vi moderater ser att ett fokus på arbete måste komma först. Det är nyckeln till självbestämmande och frihet. Arbete ger oss en plats i samhället, vilket vi som har arbete tar för givet. Och vilket den som saknar arbete, eller en tydlig väg till arbete, ofta smärtsamt inser.

Ett starkt samhälle byggs genom utbildning och ansträngning, arbete och företagande. 

Skönmålning är lika farligt som svartmålning. Låt oss konstatera att Sverige har en del problem:

  • Mer än dubbelt så många unga män skjuts ihjäl i Sverige som i jämförbara europeiska länder. Och det är tio gånger vanligare här än i Tyskland. Det här måste få ett stopp. Sverige måste agera, innan något går sönder som sen inte kan lagas. 
  • Var sjätte elev i landet lämnar högstadiet utan fullständiga betyg. De kommer inte in på gymnasiet, och kommer de in så kommer de inte ut. 
  • Vi har en arbetsmarknad som snart inte har några jobb kvar för dem som saknar utbildning. Vi får en situation med 20-åringar som riskerar att försörjas på bidrag, eller – ännu värre – på brott. 
  • Ett par hundra tusen utrikesfödda är arbetslösa. Föräldrar som inte går till jobbet på morgonen. Eller på kvällen. Eller någon gång under hela veckan för den delen. Och aldrig kommer hem med en egen lön. 
  • Barn och ungdomar ärver i allt större utsträckning sina föräldrars utanförskap och misslyckanden, istället för att få påbörja sin alldeles egen resa. 

Integrationen är vår tids ödesfråga. För klarar vi inte den så är risken stor att vi inte klarar av något annat heller. Ska vi klara framtiden måste vi klara integrationen.

När Henning Nilsson kom till Stockholm i Mina drömmars stad så påbörjade han en resa som tog generationer att fullfölja. Den resan behöver nu många genomföra på en betydligt kortare tid än så. Det kräver en tydligt utstakad väg för vad politiken vill åstadkomma och en verktygslåda som är full av insatser (varav en hel del behöver uppfinnas på vägen).

Det kommer inte bli enkelt och vi kommer erkänna när det är svårt. Få av de riktigt stora problem som jag har berört i dag är enkla och den som tror att de har enkla lösningar kommer misslyckas. Jag tror däremot att det kan handla om ett par enkla principer, om att gå tillbaka till grunderna:

Ett Sverige där det alltid lönar sig att jobba. Där fler vill driva företag. Plugga riktigt svåra saker, eller börja med ett enklare jobb. Där ambition och ansvar alltid uppskattas. 

Ett Sverige om är öppet mot världen, men också står upp för sina egna ideal. Där vi stöttar varandra när livet är tufft. Där bidragsvägen är smal och arbetslinjen är bred. 

Ett Sverige där rättigheter, skyldigheter och möjligheter gäller lika för alla.