Att vara en förtroendevald politiker i en kommunal bolagsstyrelse är ett stort ansvar, på många sätt är väsensskilt från det som ledamot i en nämnd. Det egna ansvaret är långtgående, både för hur man agerar och för konsekvenserna av de beslut man fattar. Att göra sin egen ”riskanalys” innan man inträder i en styrelse är en självklarhet.

Efter nyår kändes det därför naturligt för mig att börja läsa in mig på Sankt Kors, ett bolag där kommunfullmäktige bestämt att jag ska ingå i styrelsen från årsstämman i maj. Det jag hittade var inte alls bra.

Kontormiljö från en av Sankt Kors fastigheter, Gjuteriet. Foto: Sankt Kors

Sankt Kors är inte på något sätt en ny bekantskap för mig. Under sju år har jag följt bolaget från styrelsen i Stadshus AB, bolaget i Linköping som äger alla andra kommunala bolag. Så fort mitt namn kommer på tal till dess styrelse så vet jag vad i bolaget som oroar mig, den ekonomiska stabiliteten. I flera år har jag ställt frågor om det vid våra ägardialoger och känt att svaren skaver. 

Missförstå mig rätt. Sankt Kors har gjort en fantastisk resa, från ett ganska trött bolag till ett som är initiativrikt och bidrar till kommunens utveckling. I takt med de växande ambitionerna så har dock insatserna och riskerna höjts för bolaget och därmed för kommuninvånarna. Det är ett litet bolag som spänt sin ekonomi till det yttersta. 

Modell över omvandlingen av Wahlbecks till Ebbepark. Foto: Sankt Kors

Jag formulerade tidigt ett antal frågor för mig själv som jag ville ha svar på innan jag valdes in i styrelsen vid årsstämman i maj:

  • Ebbepark, det projekt som byggs för nästan 2 miljarder, hur ser uthyrningsläge och ekonomi ut i det? 
  • Vreta Kluster, som är viktigt för de gröna näringarna men redan en minuspost, hur ser bärigheten ut för en tredje etapp och hur ser ett andrahandsvärde ut? 
  • Vad händer med fastighetsvärden om vi får en sättning på marknaden? Klarar bolagets balansräkning verkligen det?

Sankt Kors är ett litet bolag som just nu gör stora investeringar. Mina frågor är alltså inte orimliga för en föreslagen ny styrelseledamot att ställa. Jag är heller inte ensam. Runtomkring hör jag andra ställa frågan; hur är det med Sankt Kors ekonomi? 

I det kommunala bolaget Sankt Kors, som ytterst ägs av Linköpingsborna och som lyder under offentlighetsprincipen, går jag däremot bet på att få svar. När jag ställer frågor som är rationella, men möts på ett irrationellt sätt så försöker jag förstå. Hur kan man vara så ovan vid offentlighet? Är det något man inte vill att jag ska se? Mitt sökande började med frågor om ekonomin, men skiftade snart till frågor om hur det står till med bolaget i stort.  

’Mitt sökande började med frågor om ekonomin, men skiftade snart till frågor om hur det står till med bolaget i stort.’ 

Efter många år i politiken vet jag var jag ska börja leta om jag tror att något är galet. Jag begär ut styrelseprotokoll fr.o.m. årsstämman 2016 och ledningens avtal. Det är en möjlighet som alla medborgare har och som omgärdas av ett starkt skydd. Det tar ett par timmar innan VD ringer och frågar om det är jag som har begärt ut handlingarna och vad jag ska ha dem till. Båda är frågor som inte får ställas vid en begäran om allmän handling. 

Jag får till slut avtalen och en del av styrelsens protokoll, men inte alla. Det visar sig att bolaget, vid sidan om sina ordinarie protokoll, har en uppsättning sekretessprotokoll. Bolaget hänvisar till affärssekretess, men att styrelsens ordförande ska se över det när han är tillbaka från en resa. Det visar sig att protokollen innehåller mer än ärenden som rimligen kan anses falla under affärssekretess, men det återkommer jag till. 

Avtalen

Jag börjar med att gå igenom avtalen för VD. Villkoren är goda och innehåller en del egenheter, men ingenting som är spektakulärt. Jag ser med en viss oro kring hur man ska reda ut gränsdragningar när han ska sluta om något år, men gör egentligen bara en notering om att kolla avtalen mot styrelsens protokoll.  

Jag tar sedan fram avtalen för den nya VD som styrelsen utsett och som fram till årsskiftet ska vara vice VD. Hennes villkor är sämre än företrädarens, men det riktigt märkliga är att en avgående styrelse, med mindre än tre månader kvar till en årsstämma efter ett val med skiftande majoritet, anställer en ny VD som tillträder långt efter att nästa styrelse tillträtt. Vad är brådskan? Jag tar fram hennes CV och konstaterar att hon internrekryterats, i en sluten process utan andra sökande, trots att hon bortsett från en kort tid i bolaget helt saknar erfarenhet från bygg och fastigheter. Jag känner henne inte alls, men för ett fastighetsbolag mitt uppe i miljardinvesteringar så känns det som ett märkligt val av VD.

I bolaget finns också en senior rådgivare, med bakgrund som tidigare VD i ett annat kommunalt bolag. Här är villkoren de bästa. Omräknat till månadslön så är det bland de bäst betalda i Linköpings kommunkoncern. Det är delvis naturligt eftersom det inte är en anställning, utan en tjänst Sankt Kors köper från hans privata bolag. Men avtalet, som rullat på sedan 2014, är inte upphandlat och överstiger vida de nivåer som är lagliga för en direktupphandling. 

Protokollen

Åter till protokollen. Också de sekretessbelagda protokollen släpps från bolaget, med undantag för ett protokoll där man fortfarande hävdar affärssekretess. Jag tittar efter återrapportering kring projekten och jag letar efter struktur. Av förklarliga skäl tittar jag också efter vad det är för ärenden som styrelsen har sekretessbelagt. Min erfarenhet från andra styrelser är att det är väldigt ovanligt att man sekretessbelägger beslut. 

Bland ärendena finns allt från frågor som rör hyresgäster och investeringar (och nog ska vara sekretessbelagt under en tid), men också sådant som verkar ha sekretessbelagts mer slentrianmässigt eller av bekvämlighet. Vid sitt decembermöte 2018 lade man sekretess på en höjning av parkeringsavgifterna. I november 2018 lade man sekretess på att beslut att bara genomföra en intern rekryteringsprocess efter ny VD. I mars 2018 lade man sekretess på ett uppdrag till VD om att se över vilka lokaler bolaget kan behöva i framtiden. Det är tre beslut där det säkert är skönt att slippa allmänhetens insyn, men det är svårt att se att det finns en rimlig grund för det där man kan hävda affärssekretess. Har man svårt för offentlighet så ska man rimligtvis inte verka i ett offentligt ägt bolag. 

Exempel på beslut som sekretessbelagts. De svarta strykningarna är mina.

Men så var det ju också en sista sak som jag letade efter i protokollen. Har styrelsen ägnat sig åt någon utvärdering av VD, diskuterat hans avtal när de förändrats eller fått någon rapport om den årliga lönerevisionen. 2017 bestämde man på ett bräde hans löneuppräkning för de kommande fyra åren. Nivån på uppräkningen är inte spektakulär på något sätt, närmast återhållsam. Men hur resonerade styrelsen när man ändå förutbestämde hans prestation för fyra år framåt i tiden?  

Några svar får jag inte av protokollen. Jag hittar ingenting i de offentliga protokollen, annat än att det noteras att styrelsen utanför protokollet ska utvärdera sitt eget arbete för 2016. Jag hittar inte heller någonting i de sekretessbelagda protokollen. Jag hittar ingenting i styrelsens arbetsordning som klarlägger hur det ska gå till när VD:s avtal skrivs om eller vem som beslutar om lönerevision. Åtminstone finns det inte i det material som jag har fått. Kanske det saknade protokollet från 2017-03-15 skulle ge mig svar, om det nu inte fortfarande var sekretessbelagt. 

Locket på

Alla mina frågor har naturligtvis rört om en smula. Bolagets VD föreslår därför att vi ska ses och reda ut mina frågetecken. Jag sammanställer en lista över mina frågor och skickar över. Frågorna om projekten och ekonomin återstår, liksom lärdomar från deras hantering av allmän handling. Vi behöver också prata om det där icke-upphandlade avtalet med den seniora rådgivaren. Jag tänker att vi faktiskt kanske kan reda ut en del, gärna innan jag kommer in i styrelsen. Han lovar att återkomma med en tid eftersom han vill ha med sig en medarbetare. Ett par dagar senare meddelar han att styrelsens ordförande bestämt att han inte får träffa mig. Information, och svar på mina frågor, kan jag få först en vecka efter att jag blivit invald. 

Linköpings Stadshus. Foto: Linköpings kommun

Hur gör jag nu då?

Jag började mitt sökande för att jag ville veta mer om bolaget där kommunfullmäktige har bestämt att jag ska vara Linköpingsbornas representant. Varje tillträdande ledamot borde ges förutsättningar att i förväg veta vad man tar på sig för ansvar. Varje bolag, och kommunen som ägare, borde välkomna nya ledamöters fräscha ögon på arbetssätt och på de misstag som är mänskliga att göra. Villkoren och förutsättningarna måste vara kända i förväg. 

Under de senaste veckorna har jag övervägt att avstå inval på årsstämman i maj. Jag kan konstatera att de förutsättningar som jag söker för att kunna ta mitt ansvar i Sankt Kors inte riktigt finns. Man kan inte inträda i ett styrelseansvar som är en svart låda fram till dess att man är formellt vald och ansvarig för dess innehåll. Jag räds inte problem, men jag vill veta om dem i förväg. Det är en förutsättning för att kommunen och partierna ska kunna bemanna bolagsstyrelserna med kompetenta personer. 

’Det vore den enklaste sak i världen för mig att avstå, men det finns ett stort problem med att göra det: det vore ansvarslöst.’

Det vore den enklaste sak i världen för mig att avstå, men det finns ett stort problem med att göra det: det vore ansvarslöst. Om jag höll tyst om problemen, om jag inte var beredd att med den kunskap jag har gå in i styrelsen för att göra bolaget bättre, så skulle det bara rulla på. Det skulle jag inte kunna stå för vare sig gentemot mig själv eller Linköpingsborna. Därför har jag också skrivit den här texten. Den är i lika delar en friskrivning från ansvar för det som har varit, en redogörelse för nuläget och att göra-lista för när jag nu sätter mig i styrelsen fyra år framåt. Det kommer säkert inte bli helt roligt, men det är nödvändigt.