Det finns nog ingen som skulle tveka över att beskriva segregationen som Linköpings allra största problem. Trots det verkar utvecklingen aldrig brytas. För varje år blir det bara lite värre. Och även om alla partier säger sig vilja bryta utvecklingen så slås jag allt oftare av frågan: Varför är det så få av dem som tar segregationen på allvar?
Du kan läsa hela krönikan här: corren.se