På väg mot en uteservering på ett försommarvarmt Stora torget så berättar vännen att han ser mig som sin bästa Linköpingsambassadör, den som alltid har något bra att berätta om kommunen vi bor i. Jag har aldrig tänkt på det som så, kanske mest för att det kommer naturligt.
Det är lätt att bli hemmablind för det man vill förbättra och förändra, men det förtar inte att ofta kloka politiker i generationer lagt grunden för en fungerande välfärd och en robust ekonomi som tål när det blåser snålt. Även om majoriteter har skiftat så har det liksom aldrig ballat ur på riktigt. Linköping är med andra ord enastående tråkigt, förutsägbart och disciplinerat. Värre saker kan sägas om hur en kommun sköter sitt uppdrag.
Du kan läsa hela krönikan här: corren.se